Tidigast någonsin (4:25) ringde den digitala tuppen – det var dags att påbörja färden hemåt. Snabb frukost, snabb utcheckning, snabb bilfärd och utragen incheckning senare satt vi på planet. Trötta.
Någon timme innan Jakobs butiksjobb började anlände vi till Stockholm. Snabb hejdåkram och så en snabb-snabb tupplur på syrrans soffa var vi åter tillbaka på Arlanda. Vi var om möjligt nu ännu mera trötta. Det enda vi, Erik och Anna, talade om var mamma och pappa. När vi klev av stod mamma där. Glädjen var överväldigande. Inga ord, bara kramar. När bilen efter ytterligare någon timme körde upp framför Eriks hus hördes gnällande ljud. Samtidigt som det gjorde ont att höra att han inte vill hem så blev jag glad, nöjd och stolt för att jag tillsammans med Jakob ordnat denna resa för Erik, för oss. Erik verkar nöjd och det gör mig nöjd.
Resan är slut. Resan är fullbordad. Vi vill därför avsluta med att TACKA de stipendier som trott på vår resa och som gjort det möjligt för oss att genomföra den. Vi är rörda och berörda. Tack!
PS. Om du undrar var dagens bild tog vägen så var vi för trötta för att orka ta den och för trötta för att orka posera. Hoppas ni har överseende!




